I min kommun genomfördes nyligen en arbetstidsmätning hos lärare på 7-9-skolorna och på gymnasiet, där vi inte bara mätte tiden vi arbetade utan också vilka olika arbetsuppgifter vi utförde och under hur lång tid. Många slutsatser kunde dras av resultaten på denna mätning, och en av dem var att läraryrket i hög grad är ett ensamyrke. Vi planerar våra lektioner ensamma, vi genomför dem ensamma, och vi utför vårt efterarbete ensamma. Tiden vi lade på planering tillsammans var påfallande liten.
I den bästa av världar skulle vi planera mycket mer tillsammans. Vi skulle kunna återkomma till liknande arbetssätt i de olika ämnena, och vi skulle kunna samverka över ämnena mycket, mycket mer. Det här blev tydligt för mig idag, när jag var med på en lektion hos en mycket skicklig kollega.
Hon lade upp en faktatext på smartboarden, och tog tillsammans med eleverna ut nyckelord och svåra ord. Därefter fick eleverna, två och två, göra en tankekarta utifrån texten, som de sedan hade som underlag för att skriva sin egen version. Den här övningen var slående lik den dictogloss jag genomförde i samma klass för ett par veckor sedan, som gick ut på att jag läste en text ett flertal gånger medan eleverna tog anteckningar, och sedan fick de jobba tillsammans med att återskapa den. De skrev fantastiska texter med dictoglossen, och kollegan fick fantastiska resultat med denna övning.
Syftet med bägge dessa övningar var att få fram en modell för att skriva sina egna texter. Jag ville få fram en medvetenhet om krönikans form, och en säkerhet i att kunna skriva en sådan. Kollegan ville ge en modell för hur man sammanställer faktatexter till något eget, samtidigt som hon ville lyfta förståelsen för det ämnesspecifika språket i en sådan text.
Bakgrunden till bägge dessa övningar är tankar kring språkutvecklande arbetssätt. Många av våra elever behärskar inte svenska språket på en nivå som gör att de kan följa med i lärobokstexterna tillfredsställande, och det är ett gemensamt ansvar hos alla undervisande lärare att se till att de hamnar där de ska. Vi behöver samverka mera för att skapa en röd tråd genom de olika ämnesdiskurserna. Det kräver att vi planerar mer tillsammans och gemensamt letar oss fram till liknande arbetssätt som skapar igenkänning hos våra elever på samma sätt som dagens övning, och som främjar deras språkutveckling.
Nu gäller det bara att komma fram till hur...
Jag är legitimerad lärare och förstelärare på Kallingeskolan 7-9 i Ronneby kommun, där jag undervisar i svenska, engelska och språkförstärkning. Denna blogg kommer främst att handla om vad som utspelar sig i mitt klassrum, och om tankar och funderingar jag har kring skola och undervisning. En och annan recension av bra litteratur jag läst hamnar säkert också här, samt tips och idéer jag snubblar över under mina turer i det fantastiska utvidgade kollegium som finns tillgängligt via nätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar